Berkinge bruk

Berkinge bruk — Forsmarks förlängda arm

Berkinge bruk i norra Uppland har sina rötter i 1600-talets expansiva järnbrukstid. År 1646 kom Berkinge under ägandet av Gerard de Besche, den inflytelserike industrimannen som arrenderade Forsmarks bruk och byggde upp ett av Upplands mäktigaste järnbrukskomplex. De Besche lät anlägga en ny masugn och hammarsmedja i Berkinge, som kom att fungera som ett viktigt komplement till Forsmarks produktion.

Vallonbrukets teknik och arbete

Liksom de andra Upplands-bruken under de Besches ledning använde Berkinge den vallonska smidesmetoden — en järntillverkningsteknik som vallonska smeder, ursprungligen från nuvarande Belgien, hade fört med sig till Sverige. Metoden krävde mer investeringar men producerade stångjärn av avsevärt högre kvalitet, och det svenska järn som framställdes enligt vallonmetoden var eftertraktat på de europeiska marknaderna.

Ryska bränningarna och återuppbyggnad

Under de ryska härjningarna längs Upplandskusten i juli 1719 drabbades Forsmarks bruk hårt — men masugnen i Berkinge klarade sig. Efteråt hämtades tackjärn från masugnarna i Berkinge, Vigelsbo och Forsbol för att upprätthålla produktionen medan Forsmark återuppbyggdes. Berkinge spelade alltså en avgörande roll för att hålla järntillverkningen igång i en kritisk fas.

Nedläggning och nutida miljö

Masugnen vid Berkinge lades ned 1884 i takt med att det svenska järnbrukets guldålder gick mot sitt slut. Det som finns kvar av bruket i dag är ett litet herrgårdsbygge från 1750, arbetarbostäder, rester av slaggstensmiljöer och den restaurerade brukets damm. Platsen är numera känd som Berkinge Bad och Fiskecampen, ett populärt besökmål vid dammen där man kan bada, sola och fiska efter bland annat regnbåge.