Borgholmsberget, Fornborg
Söderby-Karl, Norrtälje
Fornborgarna krönte branta höjder under järnåldern. Med murar och vallar av sten kunde de fungera som tillflykt i oroliga tider, som vakt över farleder eller som samlings- och kultplats. Från krönen ser man än idag långt över landskapet.
Beskrivning
Högt uppe på Borgholmsberget i Söderby-Karl reser sig en fornborg från en tid då människor sökte skydd bakom naturens egna försvarslinjer. De branta stuporna utgjorde det främsta skyddet, men någon tog sig också tid att stapla stensvallar längs de mer sårbara sidorna – stenar som fortfarande ligger kvar i det nästan meterhöga murverket. Den flacka toppen erbjöd en trygg tillflyktsplats, och i söder finns fortfarande en igenkännlig ingång bevarad. Särskilt fascinerande är att byggarna troligen tog tillvara på istidsavlagringar som redan låg på platsen och lät naturen göra en del av jobbet åt dem.
›Inventeringsbeskrivning (RAÄ)
Fornborgen på Borgholmsberget är cirka 70 × 60 meter stor (nord–syd) och omgärdas av branta stupor. Under stuporna mot öst–sydöst och sydväst finns en vall på cirka 75 meter längd, 3–8 meter bred och 0,5–1 meter hög, uppbyggd av stenar mellan 0,1–0,6 meter. I västra delen ligger en kortare vall på cirka 8 meter längd, 4–8 meter bred och 0,5 meter hög. En ingång på omkring 5 meter finns i södra delen. Fornborgens övre del är relativt flat med bara bergklipper synliga, och mycket av stenmaterialet i söder tycks vara naturligt avsatta istidsavlagringar som möjligen användes för att anlägga denna primitiva tillflyktsborg.
Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).
Se posten i Fornsök (RAÄ) →Plats & fakta
- Typ
- Fornborg
- Socken
- Söderby-Karl
- Kommun
- Norrtälje
- Lämnings-ID
- L2015:6979