Runristning, Angarn
Angarn, Vallentuna
Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.
Runinskrift · U 202
× orikia × auk × ikul × litu × raisa × stain × … …biurn × faþur sin ×
"Órœkja ok "Ígull létu reisa stein … "…bjǫrn, fǫður sinn.
Órœkja and Ígull had the stone raised … …-bjǫrn, their father.
Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)
Beskrivning
Här i Angarn står en ljusgrå granitsten med röda inslag, rest av två söner – Orökja och Igul – till minne av sin far Torbjörn. Runorna, huggna mot söder, berättar en av de mest tidlösa historierna som finns: barns kärlek till en förlorad förälder. Stenen har ett omtumlande förflutet – ända fram till 1870-talet tjänstgjorde den som trappsten vid Angarn kyrka, trampades på dagligen av sockenborna, innan någon förstod vad skriften egentligen berättade.
›Inventeringsbeskrivning (RAÄ)
Runstenen är gjord av ljusgrå granit med röda inslag och är 1,2 meter hög, 1 meter bred och 0,1–0,15 meter tjock. Runorna är 7–10 centimeter höga och är ristade åt söder. Enligt inskriften lät Orökja och Igul resa stenen efter sin far Torbjörn. Stenen användes tidigare som trappsten i Angarn kyrka fram till 1870-talet.
Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).
Se posten i Fornsök (RAÄ) →Plats & fakta
- Typ
- Runristning
- Socken
- Angarn
- Kommun
- Vallentuna
- Lämnings-ID
- L2017:2203