Runristning, Markim
Markim, Vallentuna
Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.
Runinskrift · U 330
× inka × lit × raisa × staina × auk × bro × kiara × eftiʀ × raknfast × bont×a sin × asur × uaʀ × huskarl × hans ×
"Inga let ræisa stæina ok bro gærva æftiʀ "Ragnfast, bonda sinn. "Assurr vaʀ huskarl hans.
Inga had the stones raised and the bridge made in memory of Ragnfastr, her husbandman. Ǫzurr was his housecarl.
Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)
Beskrivning
Vid Markim kyrka står två granitrunstenar med tusen år gamla inskrifter huggna i stenen – den ena resta på sin ursprungliga plats, den andra återbördad hit på 1920-talet efter att länge ha stått cirka 75 meter bort. Den större av de två reser sig över två meter högt och vänder sitt ristade ansikte mot öster, medan den mindre – ändå en respektingivande dryg och en halv meter – blickar åt samma håll. Tillsammans bildar de ett stycke levande historia i granit, värd att stanna till vid och låta händerna känna de djupa runorna.
›Inventeringsbeskrivning (RAÄ)
Vid Markim finns två runstenar av granit. Den första är cirka 1,7 meter hög, 0,6–1,15 meter bred och 0,2–0,4 meter tjock, med runor som är 7–9 centimeter höga och vetter mot öster. Den andra runstenen ligger cirka 22 meter nordväst därifrån och är cirka 2,3 meter hög, 0,35–1,4 meter bred och 0,3–0,4 meter tjock, med samma runhöjd och vetter mot östsödöst. Den andra stenen flyttades på 1920-talet från sin ursprungliga plats cirka 75 meter östom den första.
Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).
Se posten i Fornsök (RAÄ) →Plats & fakta
- Typ
- Runristning
- Socken
- Markim
- Kommun
- Vallentuna
- Lämnings-ID
- L2016:6629