Runristning, Morkarla
Morkarla, Östhammar
Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.
Runinskrift · U 1134
ahuiþr · l[et …--… …lu · kunu] sina · ok -ku(l) [· sun sen]
"Agviðr lét … "… konu sína ok "<-kul>, son sinn.
Agviðr had … his wife and <-kul> his son.
Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)
Beskrivning
Ett litet granitfragment vid en övergiven vägbank i Morkarla bär på ett budskap som inte längre kan läsas i sin helhet — den övre delen av stenen är sedan länge bortbruten. På två sidor syns ändå runrader som vittnar om att någon en gång velat sätta ord i sten, kanske för att hedra en bortgången eller markera ett ägandeskap. I dag står fragmentet rest och stöttat av småstenar, en liten men påtaglig påminnelse om att den väg du anar under dina fötter är äldre än du tror.
›Inventeringsbeskrivning (RAÄ)
Runstensfragment av granit från Morkarla. Stenen är cirka 0,7 meter hög, 0,35 meter bred och 0,3 meter tjock med triangulär genomskärningsyta. Den har runor på två sidor, vardera cirka 0,08–0,1 meter höga, men övre delen är avslagen. Stenen är nu rest och stöttad med småstenar och står vid kanten av en övergiven vägbank. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och information kan saknas eller vara inaktuell.
Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).
Se posten i Fornsök (RAÄ) →Plats & fakta
- Typ
- Runristning
- Socken
- Morkarla
- Kommun
- Östhammar
- Lämnings-ID
- L1942:4798