Runristning, Täby
Täby, Täby
Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.
Runinskrift · U 158
[kalukʀ lit × risa × stn × þina × iftʀ × siba · boanta sin × koes…--… faþur · s¶in han fal · s… ¶ keþfrekr]
"<kalukʀ> lét reisa stein þenna eptir "Sibba, bónda sinn "… fǫður sinn. Hann fell s[unnarla](?) …
<kalukʀ> had this stone raised in memory of Sibbi, her husbandman … her father. He fell south(?) …
Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)
Beskrivning
En runsten med en gripande berättelse har för länge sedan gått förlorad – U 158 från Löttinge vittnade om en man som föll i strid, rest av Sibbe till minne av sin make och fader. Redan på 1600-talet hade stenen fått ett mer jordnära öde som bro över en bäck, och när runforskaren R. Dybeck undersökte den 1862 såg han den för sista gången. Kort därefter sprängdes den sönder och användes som fyllnadsmaterial i en väg – ett stycke vikingatida minne som tyst försvann under tidens hjul.
›Inventeringsbeskrivning (RAÄ)
Runstenen U 158 från Löttinge användes redan på 1600-talet som bro över en bäck. Inskriften berättar att stenen rest efter Sibbe och hennes make och fader, och omnämner att han föll. Stenen fanns kvar på samma plats ännu på 1800-talet och undersöktes senast av R. Dybeck 1862, men ska strax därefter ha sprängts sönder och använts som vägfyllnad öster om bron.
Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).
Se posten i Fornsök (RAÄ) →Plats & fakta
- Typ
- Runristning
- Socken
- Täby
- Kommun
- Täby
- Lämnings-ID
- L2013:6229