Runristning, Vada

Runsten, ljusgrå granit, 1,5 m h, 0,8 m br N-S vid basen och 0,4 m upptill, 0,5 tj vid basen och 0,3 m upptill. Runhöjd 6-10 m. Ristningen vetter mot Ö. På 0,75 m h finns över hela stenens bredd en intill 2 cm dj och 0,3 m h inslipning, som där utplånat runristningen och upptar en sentida gravskrift. Runristningen har spår av uppmålning i rött. Från Össeby Hembygdsförening framförs önskemål om rengörning (lavar) och uppmålning av runskrifter och gravinskriften. Intresset för stenen är stor från allmänhetenssida. Den är originell och intressant. Upplysningstavla önskas också. Enligt Helmer Gustavson (1991) har denna runsten ursprungligen varit rest vid Kusta i Vallentuna socken. Senast vid mitten av 1800-talet fördes den till Vada kyrka. En del av runinskriften på mitten av stenen höggs bort ( se Vada 11:2), då stenen användes som gravsten. Detta har gjort att man inte identifierat den med den endast genom Bureus anteckningar kända runstenen vid Kusta. Runstenen har därför fått två nummer, U199 och U235 i publikationen Upplands runinskrifter. Den ofullständigt bevarade inskriften har sannolikt ursprungligen lytt: Olef och Torer och Tova reste denna sten efter Gudmund, en god bonde.