Runristning, Vada
Vada, Vallentuna
Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.
Runinskrift · U 235
+ ulef[ʀ × auk × þ](u)riʀ × auk × (t)ufa × [rstu · stin × þi](n)a iftiʀ × kuþmut × ku[þan · bota]
"Olæifʀ ok "Þoriʀ ok "Tofa ræistu stæin þenna æftiʀ "Guðmund, goðan bonda.
Óleifr and Þórir and Tófa raised this stone in memory of Guðmundr, the good husbandman.
Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)
Beskrivning
Vid Vada kyrka står en ljusgrå granitsten med en historia som sträcker sig över mer än ett årtusende. Runorna, som en gång bars av röd färg, berättar om tre syskon – Olef, Torer och Tova – som reste stenen till minne av sin far Gudmund, en god bonde. Stenen färdades hit från Kusta i Vallentuna någon gång på 1800-talet, och det är från samma tid som någon lät hugga in en gravskrift mitt i den urgamla inskriften – ett ingrepp som för alltid skadade en del av det vikingatida budskapet. Trots tidens och människornas framfart finns runorna kvar, vända mot öster, som ett stilla vittnesbörd om en familjs kärlek och sorg.
›Inventeringsbeskrivning (RAÄ)
Runsten av ljusgrå granit, cirka 1,5 meter hög. Stenen är Orig INAL och väl utformad med runhöjd på 6–10 millimeter. Ristningen är vänd mot öster och bär spår av röd målning. En senare gravskrift från mitten av 1800-talet har skurits in i stenens mitt, vilket har förstört delen av den ursprungliga runinskriften. Enligt forskaren Helmer Gustavson förflyttades stenen från Kusta i Vallentuna till Vada kyrka på 1800-talet. Den ursprungliga inskriften löd sannolikt: "Olef och Torer och Tova reste denna sten efter Gudmund, en god bonde."
Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).
Se posten i Fornsök (RAÄ) →Plats & fakta
- Typ
- Runristning
- Socken
- Vada
- Kommun
- Vallentuna
- Lämnings-ID
- L2014:1443