Runristning, Vallentuna
Vallentuna
Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.
Runinskrift · U 214
uk × inkiber × eftiʀ × buanta × sin ' han ' troknaþi ⁓ a ' holms ' hafi ' skreþ ' knar ' hans ' i ' kaf þriʀ ' eniʀ ' kamo ' af
Ok "Ingibærg æftiʀ boanda sinn. Hann drunknaði a "Holms hafi, skræið knarr hans i kaf, þriʀ æiniʀ kvamu af.
And Ingibjǫrg in memory of her husbandman. He drowned in Holmr's sea - his cargo-ship drifted to the sea-bottom - only three came out (alive).
Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)
Beskrivning
I Vallentunas vapenhus vilar en runsten av varm, röd sandsten inmurad i väggens nordöstra hörn – ett fynd som lätt kan smyga förbi den som inte vet vad hen letar efter. Vänd mot dig som träder in bär stenen sina runor, svartmålade och tydliga, inhuggna i ett material som ger ifrån sig en nästan varm glöd i rätt ljus. Stenen har lagats och bevarats genom århundradena och vittnar om hur kyrkan en gång samlade och skyddade bygdens minnen i sitt eget murverk.
Inventeringsbeskrivning (RAÄ)
Runstenen är gjord av röd sandsten och mäter cirka 1,2 meter högt, 0,4–0,6 meter brett och 0,1 meter tjockt. Runorna är 4–6 centimeter höga och målades in med svart färg. Stenen är lagad och inmurad i nordöstra väggen på vapenhuset, där runorna är vända mot västvandring.
Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).
Se posten i Fornsök (RAÄ) →