Runristning, Vallentuna
Vallentuna
Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.
Runinskrift · U 226
ristu · stina · uk · staf · uan · uk · in · mikla · at · iartiknum uk kuriþi · kas at · uiri · þu mon i krati · kiatit lata kunar ik stin
Reistu steina ok staf unnu(?) ok inn mikla at jarteiknum. Ok "Gyríði gazt at veri. Því mun í gráti getit láta. "Gunnarr hjó stein.
De reste stenar och staven gjorde också den höga till hederstecken. Även Gyrid älskade maken. Därför i tårar skall talas om honom. Gunnar högg stenen.
Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)
Beskrivning
Här i Vallentuna reser sig en röd granitsten med anor från forntiden – nästan en och tre kvarts meter hög och med en yta av varm, rosafärgad sten. På den sida som vetter mot sydost löper en elegant runslinga med omsorgsfullt inhuggna runor, vars linjer är tunna men precisa. Lägg handen mot stenen och känn hur tidens tand knappt lämnat ett märke på de budskap som en gång höggs in här med stor noggrannhet.
Inventeringsbeskrivning (RAÄ)
Runsten av röd granit, 1,7 meter hög och 1,2 meter bred (nordostlig–sydvästlig riktning) med en tjocklek på 0,4 meter. På den sydvästsydöstvänd sida finns en runslinga med runor som är 7 centimeter höga, utförda med linjer på 5 millimeters bredd och 2 millimeters djup.
Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).
Se posten i Fornsök (RAÄ) →