Runristning, Vallentuna
Vallentuna
Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.
Runinskrift · U 237
[karþar · auk · fuluhi · … s…]ref ' [auk · sibi · auk · sihuat]r ' þe[i](r) [bereþr · lata · reisa · þina '' stein · at ·] (f)aþur ' sn ' uf · auk ' suein ' [b]roþu[r '] sin ' k(o)[þ ialb]… … þi(u)…
"Gærðarr ok "Fullhugi [ok] "S[ig]ræifʀ(?) ok "Sibbi ok "Sighvatr, þæiʀ brøðr lata ræisa þenna stæin at faður sinn "Ulf ok "Svæin, broður sinn. "Guð hialp[i] … …
Gerðarr and Fullugi and Sigreifr(?) and Sibbi and Sighvatr, these brothers have raised this stone in memory of their father Ulfr and (in memory of) Sveinn their brother. May God help …
Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)
Beskrivning
Här ligger två fragment av en forntida runsten i rödaktig granit, delar av samma sten som en gång stod vid Gullbron. Den ristade runslingan är fortfarande synlig på båda bitarna – ett stilla budskap från vikingatiden som överlevt århundradena. Stenarna har flyttats från sin ursprungliga plats och ligger nu bland andra stenar, vilket gör dem sårbara för att glömmas bort eller försvinna. Ett litet men påtagligt vittne om Vallentunas rika runstensarv, värt ett ögonblick av uppmärksamhet.
Inventeringsbeskrivning (RAÄ)
Runstensfragment av rödaktig granit i två delar (0,85 och 0,65 meter långa). Båda fragmenten bär en ristad runslinga som är 9 centimeter bred och upp till 2 millimeter djup. De tillhör samma runsten (U237) och utgör höger mittparti av denna. Runstenen stod tidigare vid Gullbron på sydöstra sidan av runstensbron, men fragmenten ligger nu tillsammans med andra stenar och kan därmed riskera att försvinna. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad.
Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).
Se posten i Fornsök (RAÄ) →