Optisk Telegraf

Den optiska telegrafen är en föregångare till den elektriska telegrafen och uppfanns i Frankrike i slutet av 1700-talet. Den svenske uppfinnaren Abraham Niclas Edelcrantz tog tekniken vidare och utvecklade en egen variant bestående av tio järnluckor monterade på en mast. Varje lucka kunde ställas i två lägen – öppet eller stängt – vilket skapade över tusen möjliga kombinationer i ett binärt system.

Signaler längs kusten

De optiska telegrafstationerna placerades på platser med fri sikt till nästa station, och i skärgårdsmiljöer var förutsättningarna ofta utmärkta. En av de mest omskrivna linjerna i Sverige gick från fyrplatsen Söderarm i Stockholms yttre skärgård in mot Stockholm, med en mellanstation vid Vaxholms fästning. Huvuduppgiften var att varna för fientliga angrepp. Varje station upprepade signalen vidare längs kedjan tills meddelandet nådde fram till sin destination.

Telegrafen var länge förbehållen militära och officiella ändamål, men öppnades under 1800-talets första hälft även för allmänheten. Ortnamn som Telegrafberget vittnar ännu i dag om var sådana stationer en gång stod och spelade sin tysta men viktiga roll i kommunikationens historia.

Texten bygger på Wikipedia (CC BY-SA).