Runristning

Runristning, Vallentuna

Vallentuna, Vallentuna

Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.

Runinskrift · U 231

Translitterering

iþinui ' uk ' austain ' uk ' ulfr ' uk · ol(a)[fr · litu · raisa · s]tain · iftiʀ hal(f)tan faþur sin

Normalisering (fornnordiska)

"Heðinvé ok "Eysteinn ok "Ulfr ok "Ólafr létu reisa stein eptir "Halfdan, fǫður sinn.

Översättning (engelska)

Heðinvé and Eysteinn and Ulfr and Ólafr had the stone raised in memory of Halfdan, their father.

Se i Runor / SRDB →

Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)

Beskrivning

Här vid Vallentuna möter du en runsten med ett dramatiskt förflutet – stenen gick en gång itu men räddades på 1800-talet när hantverkare fäste samman de två delarna med järnkrampor, ett lappverk som senare förstärktes med cement. Den resta stenen är nästan två meter hög och vänd mot östsydöst, och längs dess yta löper runor som ännu är tydliga nog att följa med blicken. En påminnelse om att fornlämningar inte alltid bevarats av sig själva – ibland har det krävts både omsorg och järn.

Inventeringsbeskrivning (RAÄ)

Runristningen är cirka 1,65 meter hög och 1,3 meter bred, med en tjocklek på 0,25 meter. Den är orienterad mot östsydöst och har runor som är omkring 6 centimeter höga. Stenen var ursprungligen delad i två delar men lagades med järnkrampor på 1800-talet och senare med cement. Beskrivningen är inte kvalitetssäkrad och information kan saknas eller vara inaktuell.

Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).

Se posten i Fornsök (RAÄ) →