Runristning

Runristning, Vallentuna

Vallentuna, Vallentuna

Roslagen ligger mitt i världens runstenstätaste landskap. De flesta restes under vikingatid och tidig medeltid, ofta längs vägar och vid broar, som minne över släktingar. Många står kvar där de en gång restes - i åkerkanter, vid kyrkor och utmed gamla farleder.

Runinskrift · U 249

Translitterering

kunuiþr · lit · stain · hkua · auk · kase · eftiʀ · suartaþa faþur · sin ma(n) k--na

Normalisering (fornnordiska)

"Gunnviðr lét stein hǫggva ok "Kasi/"Kassi/"Gási eptir "Svarthǫfða, fǫður sinn, mann g[óð]an(?).

Översättning (engelska)

Gunnviðr had the stone cut, and Kasi/Kassi/Gási (too) in memory of Svarthǫfði, their father, a good(?) man.

Se i Runor / SRDB →

Runinskrift: Rundata / Uppsala universitet (CC0)

Beskrivning

På en häll i Vallentuna kan du leta efter spår av en gammal runristning vid hällens nordvästra ände. Ristningen är ungefär en meter bred och lika hög, men tidens tand har gjort den svår att tyda – runorna är visserligen noggrant inhuggna, men vittringen har suddat ut dem alltmer. Håll utkik och låt blicken söka sig fram; ibland krävs rätt ljus för att de gamla bokstäverna ska träda fram ur stenen.

Inventeringsbeskrivning (RAÄ)

Runhällen är en ristning på hällens nordvästra ände. Ristningen är cirka 1,4 × 1,2 meter stor och är orienterad mot nordnordväst. Runorna är cirka 9 centimeter höga med cirka 1 centimeter breda och 2–3 millimeter djupa spår. Ristningen är idag mycket otydlig.

Källa: Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (RAÄ Fornsök).

Se posten i Fornsök (RAÄ) →